Bokens Titel: Lexikon i Hundspråk

Författare: Anders Hallgren

Förlag: Mälaröbörsen Förlag AB

Utgivningsår: 2000

Bokens innehåll:
I boken ”Lexikon i Hundspråk” går Anders Hallgren igenom hundens språkkomplex och dess olika uttryck; kroppsspråket och mimiken, ljudspråket, luktspråket och det taktila språket (känsel och beröring).

Lättsamt guidar Anders oss igenom ”hundelskans” grunder och visar på alla de finesser och detaljer i hundens språk som de också läser in i vårt språk (framförallt kroppsspråket). Anders poängterar särskilt hur viktigt det är att vi tänker på vårt eget kroppsspråk i vår relation till hunden, annars är det lätt att missförstånden blir stora.

Boken är uppdelad i olika delar med hänsyftning till språket. Under rubriken kroppsspråk går Anders igenom hela kroppsspråket och dess olika uttryckssätt som tex hållning, huvudposition, raggresning, svansrörelser mm. Allt samverkar för att blida en helhet i hundens kroppsspråk, och helheten är den allra viktigaste pusselbiten för att kunna läsa en hund.

Mimiken som egentligen också är en del av kroppsspråket ägnas ett kapitel åt. Anders ger oss en poetisk skildring av uppbyggnaden av hundens ansikte och dess olika uttryckssätt. Ögon och mun ägnas extra mycket uppmärksamhet och Anders poängterar att det mänskliga leendet lätt kan misstolkas av en hund som ett hot – varför skulle annars människan visa tänderna?

Ljudspråket är den andra delen i boken. Här behandlas olika typer av ljud som våra hundar ägnar sig åt och både ylandet (som sammankallande funktion, sammanhållande funktion och som revirmarkerande) och skallet och dess många olika betydelser ( t ex uppmärksamhet, rikta uppmärksamhet, varna för fara, avleda, inbjuda till lek, hota, drevskall mm). Även morrningar tas upp och Anders riktar vår uppmärksamhet mot att morrandet kan vara ett hot eller en varning MEN att det oftast är ett uttryck för osäkerhet. Anders menar att en sådan morrning visar på bristande förtroende men INTE på bristande respekt. Andra ljud som ingår i ljudspråket är pip och gnäll, skrik, vrål, kvidning (av glädje), samt nysning/fnysning. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om hur hunden uppfattar vårt tonläge: Höga toner är berömmande medan låga toner lugnar ned, men också kan användas för att korrigera hunden.

Beröring är ett viktigt kapitel. Hundar rör ofta och gärna vid varandra och vid oss människor. Hundar tar gärna kontakt med oss genom t ex en lätt ”nosputt”. Beröring används naturligtvis i många olika situationer utöver kontakttagandet; modern vårdar sina valpar, innan parning sker ett intensivt beröringsspel, under leken är beröring alltid mycket viktig när leken blir mer närgången – det är ju oerhört viktigt att inte misstolkas! Det finns också ovänlig/dominant beröring. Den mest extrema typen av dominant beröring är ”ridandet” och det är en ren styrkeutmaning. Anders poängterar särkilt att det är mycket lätt att provocera fram slagsmål och/eller utfall genom att beröra en redan spänd hund. Anspänningen hos en redan aggressivt laddad hund kan vara så stor att den mildaste beröring fungerar som katalysator för att lösa ut den uppdämda aggressionen. Anders avslutar kapitlet med att diskutera den vänliga ”bakvändingen” då hunden helt enkelt visar sin fredligaste sida = baken. Baken vänder hunden åt den som han vill visa sin tillit.

Luktspråket är den sista delen i hundens språk och innefattar viktiga delar som urinmarkering, löpning, avföring samt den ”okända svanskörteln” violkörteln.

Det sista kapitlet ägnar Anders åt hur kommunikationen mellan hund och människa fungerar. Här diskuterar han människans straffbenägenhet och den missförstådda dominansen. Anders poängterar betydelsen av dominansbegreppet; att ledaren förtjänar sitt ledarskap och skall bestämma på ett mjukt sätt. Den avslutande delen av kapitlet ägnas åt hundens aggressionsdämpande (lugnande) signaler och hur vi människor bör agera när hunden känner sig osäker eller är mycket signalkänslig.

Personlig uppfattning om boken:
Anders Hallgren är ju en av de absoluta förgrundsgestalterna till dagens mjuka metoder och individanpassade förhållningssätt. Som pionjär i ämnet har ju boken en stor roll att fylla och när den kom ut i sin första upplaga måste den ha varit oerhört spännande att läsa. Idag överträffas den dock av många böcker i samma genre då den inte har de bästa bilderna (bilderna beskriver tyvärr ej situationer utan används mer som ett dekorativt inslag i boken) och känns något krystad emellanåt.

Det som jag upplevde som positivt med boken var det pedagogiska upplägget och den noggranna beskrivningen av hundens olika ”typer” av språk. Jag misstänker att jag hade varit en större ”fan” av boken om jag inte läst många andra böcker av den här typen tidigare.