KENNEL EIREANN EMBLA'S
En hund skulle det vara. Som inte fällde, som var lagom stor (min man Patrik hävdade att hundar skall man kunna brottas med), som var upplagd på att följa med på det mesta, som var pigg och käck men som samtidigt kunde koppla av i de mest varierande sammanhang. Faktum var att jag dessutom var diagnosticerad som allergiker och hunden skulle således helst vara allergifri också... Det var då vi träffade Midori som var en alldeles livs levande Irish Softcoated Wheaten Terrier.
Men det var inte helt lätt att få tag på en Midori-replika i Sverige. Midori hade nämligen en mycket vacker Irländsk päls och med en stamtavla direkt från ”den Gröna Ön”. Efter mycket letande på utställningar (där det visst fanns Wheaten men de såg inte alls ut som Midori) och i annonser, fick vi klart för oss att det inte skulle bli helt enkelt att få tag på en svenskfödd, rent Irländsk Wheaten. För det var det vi ville ha: En genuin Irish Softcoated Wheaten Terrier med Irländska linjer. Grundläggande sundhet och genuinitet i ett och samma paket!
Efter många turer fick vi 1995 hem vår första Wheaten: Ballysax Belview eller "Leija" som vi kallar henne, direkt från Irland. Leija var redan från första tassavtrycket på svensk mark en dam som visste vad skåpet skulle stå. Att hon säkerligen uppfostrade mig mer än jag uppfostrade henne de första åren är något som jag förstått först efteråt, men hon blev ju trots allt väldigt bra ändå. Idag är hon en snart fjortonårig liten pärla som snarkar som en hel häst. 
2006 blev året som förde in en ny ras i vår familj: En Irish Glen of Imaal Terrier vid namn Abberann Misty, "Gilda". Henne hämtade vi hem direkt från Irland tillsammans med sin kullsyster som hamnade på kennel Irish Rover's i Norrköping. Gilda har visat sig vara en riktig charmös med otrolig personlighet. Sina korta ben till trots flyger hon med lätthet över stock och sten i skogen och hon bangar aldrig en godbit. En Glen kan inte förklaras, den måste upplevas!
För mig var det ett genombrott att läsa till instruktör på Hundens Hus i Göteborg. I den ettåriga kurs (motsvarande halvfart på högskolan) som jag gick, studerade vi en mängd olika ämnen från etologi till klickerträning (se gärna www.hundenshus.com).
Denna utbildning har jag sedan kompletterat med ytterligare hundspråk (Renée Sjöberg), diverse utlandsresor, stort engagemang i rasklubben SWTK (bl a ordförande i SWTK Region Väst -05 och -06 samt ledamot i huvudstyrelsen), ett flertal kurser i viltspår (Roger Markström www.workinggundogs.se) samt otaliga föreläsningar om allt som har med hund att göra. Nuförtiden håller jag både kurser och föreläsningar i egen regi i allt från grundläggande lydnad till föreläsningar om stress och stresspåverkan. Dessutom älskar jag att åka på hundutställningar samt klippa och trimma!
Ja, så var vi framme vid nutid. Mycket har hänt under de dryga tretton år som jag spenderat tillsammans med mina hundvänner (fyrbenta samt tvåbenta) och förhoppningsvis blir det många lärorika år framöver.
Välkommen till Eireann Embla's!
//Anna Johäll
1998 fick vi så hem nästa hund Ballysax Berube, "Lilly". Att Wheaten kunde vara så olika och ändå så lika! Leija och Lilly var och är fortfarande oerhört olika personligheter och ändå så fantastiska på var sitt sätt. Lilly är hunden som aldrig blev stor och hon har mentalt aldrig lämnat tvåårsdagen trots att hon närmar sig sin tolvårsdagen med stormsteg. Gissa vem som stjäl mat vid varje tillfälle, springer som en tiger i skogen och alltid är lydigast så länge matte är närvarande? Ja, det är Lilly-hund i ett nötskal.
2003 hände det mycket. Jag gick själv utbildning på Hundens Hus i Göteborg till instruktör och så fick vi hem vår tredje hund: Irish Rover's Beatha, "Embla". Embla är ju den första kvinnan i den fornnordiska mytologin. Det är från Embla jag har fått den senare delen i namnet till kenneln och hennes ursprung som bildar den första den första: Eireann = Irländsk. Ja, för Embla är född i Sverige, men hennes ursprung är från den gröna ön. Och det märks. För Embla är en mycket ursprunglig hund med mycket vakt och jakt, men också med ett hjärta i äkta guld – precis så som en Wheaten skall vara!
Men jag då? Jo, jag är gift med Patrik som är fotograf till yrket medan jag för tillfället är mammaledig med vår lille Jonathan som föddes i December 2007. Vi bor i ett litet vitt hus vid natursköna Rydareservaten i Borås. Utbildad är jag från början också till textilekonom i 3,5 år vid Högskolan i Borås. Hundarna är mitt största fritidsintresse.
Jag har väl lärt mig en hel del under resans gång också, tror jag i varje fall, men det går fortfarande inte en dag utan jag lär mig något nytt! De första åren gick jag allehanda kurser med mina hundar. Men den största lärdom genom dessa var att alla som håller kurser (tyvärr ett övervägande flertal) har väldigt bristande kunskap om terriergruppen. För en terrier är ingen brukshund eller en vallhund utan just en terrier: en hund som är avlad genom århundraden för att göra ett självständigt arbete! Att äga en terrier är en utmaning varje dag och det är upp till dig som ägare och tränare att klura ut hur du bäst skall hantera din hund. Självklart med hjälp av din uppfödare och/eller instruktör.
